Styrelsemöte med Medusa

”Han hade vaknat på helt fel sida och den avtalade tiden med frisören samma dag fick abrupt avbrytas. Han hade plötsligt konstaterat att han höll på att missa ett viktigt styrelsemöte med Medusa. Det gick inte särskilt bra det heller, för den delen. Av någon anledning kunde ingen av dem se varandra i ögonen.”

"Av någon anledning kunde ingen av dem se varandra i ögonen."

Nutidens teknik, med historisk prägel

I takt med att tekniken går framåt kommer den moderna människan så småningom skildras, så som vi i dag skildrar andra historiens vingslag.

”På detta fotografi, taget i slutet av det modernaste 2010-tal, kan vi skåda hur den moderna kvinnan sutto med sin väktarhund i knäet – men samtidigt kunde nå ut till enorma folkmassor utan att förflytta sig ur sin egen fåtölj. Med bara en blott simpel handrörelse, över en ack så omodern tingest som en mobiltelefonapparat, kunde hon tala om att hennes prisbelönta petunior hade växt ytterligare några millimeter – helt utan att bli uppätna.”

På detta fotografi, taget i slutet av det modernaste 2010-tal, kan vi skåda hur den moderna kvinnan sutto med sin väktarhund i knäet – men samtidigt kunde nå ut till enorma folkmassor utan att förflytta sig ur sin egen fåtölj.

Netflix killed Donald Duck

På ”min” tid badade vi inte direkt i animerad film, så det föreföll sig nog naturligt att man hade Kalle Anka som någon slags motkompensation för att man inte sett något animerat under nästan ett helt år. Åtminstone om man bortser från det man hyrde – och Lilla Sportspegeln, som troget sände sina Tom & Jerry-krig under ganska många år. Jag började dessutom ifrågasätta Kalle Ankas monotona utbud ganska fort, efter att ha lärt mig en hel timmes filmrepliker nästan utantill.

Vi ungar växte lite och blev plötsligt vuxna. Men i stället för att minnas de plågsamma, ständigt återkommande repetitionerna varje år, började vi själva tvinga våra barn att titta. Och ingen fick öppna klapparna förrän det var över – med hänvisning till de helt fantastiska traditionerna. Men, sen hände något. Åtminstone för mig.

Youtube dök plötsligt upp och filmerna haglade tätt. 8 timmars speltid med Piff och Puff, samt ytterligare 8 timmars historierace med Kalle Anka. Ett enda stort maraton med Disney. Tätt efterföljda av Netflix, så förändrades de tidigare utbuden och man kunde plötsligt göra egna val. TV? Ha! Den behövdes praktiskt taget inte alls längre – den kastades på tippen. Så i år blev det inte alls så här, som jag precis beskrivit det. För den som drunknar i animerade titlar så blir nämligen Kalle Anka bara ”yet another god damn cartoon”.

http://www.hd.se/2016-12-27/37-miljoner-sag-kalle-anka-pa-julafton