Monthly Archives: mars 2009

Jag får panik. Dödsångest! Det kryper i kroppen på mig. Jag har aldrig upplevt något liknande i samband med musik. Af Ugglas låt, ”Snälla”, får mig att inombords må riktigt dåligt. Det är något med rösten. Det är något med henne. Ugglas alltså. Faktum är att det är något överhuvudtaget. När jag hör det där… Det är som om bilder inom mig bildas, på en hysterisk, alkoholiserad narkoman, i en schabbig förortslägenhet, där allt har raserats. Hon är verkligen på väg utför och nu är det heeeelt kört. Man kan verkligen känna cigarettröken i hela bostaden, hur alla ständigt stängda fönster fått röken att gro in i vartenda möbel, precis överallt. Allting har gulnat och ölburkar, cigarettfimpar pryder alla fria ytor…

Gripande? Jag vet inte… Rösten … framförandet hon gör med låten. Helt sanslöst. Hon får mig att aldrig mer vilja se melodifestivalen. Är det så musik skall framföras? Hon låter desperat, hysterisk, deprimerad och efterbliven. Allt på samma gång. Hade låten handlat om något annat, så hade den kanske varit bra… men det här gjorde bara ont. Riktigt ont, rakt igenom kroppen och ut på andra sidan. Sedan blir man bara… tom…