Först trodde jag något hade hänt när jag hittade en till synes livlös katt vid buskarna. Och jag vet ju hur reserverad den svarta mamman är mot människor, med sitt skarpa allvarliga ansikte.
Men ögonblicket senare, så såg jag en till! På precis samma sätt…
Där låg dom… Den ena nästan helt osynlig… Bredvid varandra, utslagna längs buskarna…
Fast när jag kom närmare så blev ungen lite försiktig och tog sig närmare mamman…
