Utgång, en gångbar ingång?

Jag ser många bloggare skriva ”Utgång” när det börjar närma sig en helg och de sedvanliga festerna. Men det är märkligt, det är ju faktiskt en ingång de söker. Låt mig förklara.

Tanken med utgången är ju förstås självklar. Eller? Det är ju frågan om vilken gång man väljer…

Det börjar vanligtvis med att man tar bussen eftersom man troligtvis kommer hem packad igen. Att springa ut och festa varje helg är förstås en jargong som många svenskar har. Detta känns framför allt igen på spriten.

Väl fram med polarna vid utestället är det dags att ta sig in. Man letar upp en lämplig ingång.

Det är vanligt att man inte stannar på ett ställe hela kvällen utan springer runt på fler ställen tills alla har stängt – rundgång.

När man har varit ute en stund är man inte nykter längre och man har gjort sin övergång till påverkad.

Ju närmare slutet på festen man kommer desto odrägligare blir man oftast. Det är nu man är på väg mot sin undergång. Man blir inblandad i något bråk så att någon blir utkastad. Har man tur så slipper man förvisso det.

Vid stängning av utestället sker avgång med en annan buss hem. Har man kört bil får man låta den stå. Det är här många dock står vid ett vägskäl där ett val måste göras: Ska jag hem eller efterfesta? Men det är oftast så pass sent att man lika gärna kan försöka ta sig hem. Vilket man gör, med framgång.

En mindre lyckad utekväll kan sluta i skogen under en stubbe. Man blir efterlyst och ett dygn senare så är det skallgång som gäller. Eller så är man den som blev utkastad från festen kvällen innan och därmed får sitta häktad tills ruset gått ur kroppen, innan det äntligen är dags för frigång.

När man väl äntligen är hemma igen så är det bara en enda sak som återstår: sänggång.