Fattigdom som inte existerar

Jag har själv aldrig rökt en cigg i mitt liv men jag vet ändå att det för många inte är så lätt att sluta röka. De allra flesta som försöker misslyckas. Och de allra flesta rökare försöker, många gånger.

Min flickvän har försökt sluta i ett år nu. Hon är 100% övertygad, 100% motiverad, 100% engagerad, hon är också väldigt insatt, hon studerar medicin och vet hur beroende fungerar, hon har läst hjälplitteratur, hon har helt okej sociala förutsättningar osv. Ändå har hon ännu inte lyckats. Fast hon kommer lyckas snart, det är jag övertygad om. Men det är verkligen inte lätt, nikotin är tungt som heroin och vissa människor har väldigt lätt att bli starkt beroende – av allehanda skäl.

Men min mamma t.ex. kommer aldrig klara sluta. Det vet jag. Och jag vet att hon kommer dö av det, det vet hon också. Hon har redan KOL och varit nära på att dö. Men hon kan bara inte sluta. Hon har helt enkelt inte styrkan och de förutsättningar som krävs. Det är inget att moralisera över.

Det är egentligen helt sjukt att nikotin är en lagligt drog när den är så starkt beroendeframkallande och så farlig. Och för den delen att det inte finns rehabkliniker (men det gör det ju knappt för andra missbruk heller). Men det jag vill säga är bara att man inte kan moralisera över att folk röker och få det att låta som att det är jätteoansvarigt och att de därför inte alls har det svårt med ekonomin. För rökning är inte ett val utan ett beroende.

Sen fattigdom. Jag vet inte hur många procent som är fattiga. Men jag vet att det är väldigt många individer. Jag är själv uppväxt rätt fattigt, ätit massa vitkolrätter och bara åkt utomlands en gång osv. Men så värst begränsad var jag inte. Min halvbror däremot har ju aldrig rest någon stans eller haft råd med någonting roligt i hela sitt liv. Sen har han ju inte svält men ändå. Vi är båda infödda svenskar ska tilläggas, inte flyktingbarn eller så om det spelar någon roll.

Jag har också vänner som varit hemlösa och sådär. Men då handlar det mest om att de hamnat mellan stolarna. Soc har ju verkligen noll hjälp att ge numera, de är en ren kontrollmyndighet och ingen välfärdsmyndighet i dag.

Jag har inte sett programmet men jag blir ändå oerhört förbannad på Uppdrag Granskning. Jag vet inte om deras program är dåligt vinklad eller om den är tämligen saklig, men vad blir konsekvenserna? Jo, att de som inte bryr sig om fattigdom får vatten på sin kran. Det betyder i praktiken att ännu fler människor kommer behöva lida ännu mer ännu längre. För att ännu fler människor (som själv har det gott ställt och aldrig skulle tänka sig att leva på den nivå de tycker att andra gott kan leva på, hycklarasen!) får en ursäkt att vifta bort de problem som ändå finns.

Man kan granska miljoner saker och avslöjsa miljoner sanningar. Men varför väljer man att göra en granskning vars resultat bidrar till ont istället för gott? För att det ger tittarsiffror? Jag fattar inte.