Petra Mede och Sean Banan
Egentligen är det både hemskt och lustigt på samma gång.
Jag kunde förr reagera starkt på Petra Medes ibland riktigt dåliga skämt och undrade va i helsike hon hade i media att göra när hon inte var rolig. Detta är dock inte alltid en rättvis beskrivning av Petra då hon faktiskt är rätt rolig ibland. Problemet är kanske snarare att vi inte har samma humor alla gånger. Sen kan hon bli lite tjatig emellanåt med sina ålderskris/singel-skämt. Men det hör egentligen inte hit just nu.
Jag hade också betydligt mer omfattade problem med att se på Sean Banan som en vettig människa över huvud taget. Han ligger så långt ifrån min gren av humor som man bara kan komma. Hade jorden varit platt hade jag varit i mitten och han hade trillat över kanten för längesen.
Men så hände någonting. Jag började själv producera lite film. Det har jag visserligen gjort länge, men jag har aldrig laddat upp det någonstans. Men jag gjorde det. Och det första jag möttes av var motstånd, från människor som med största sannolikhet INTE hade samma intressen eller humor som jag. Då förstod jag plötsligt Petra Mede och Sean Banan på ett helt annat plan än tidigare: Dom gör sin grej och dom gör det för att dom gillar det. Om man inte har förmågan att gilla vad dom gör så kan man därför titta bort när dom sätter igång. Det är inte helt omöjligt att jag själv, i Sean Banans fall, rent av kommer att stänga av helt.
Upptäck mer från Tornevall
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Det du irriterar dig på hos andra finns i regel hos dig själv! Frågan är: Ogillar du din egen egenskap hos andra?
Ja, rent generellt skulle jag nog kunna umgås med en person som är som mig på fritiden. Då skulle man ha massor gemensamt och irritera sig på samma grejer, kunna bolla ideer som ingen annan kan och få många goda råd..
Om jag skulle kunna leva ihop med en identisk kopia av mig själv är däremot mer tveksamt 😉