Mötet med bananmannen

Jag passerar ingången och ser en man stå vid bjud-bananerna längre bort. Han vandrar strategiskt runt bananerna varv efter varv, känner på dom, äter en, går ett varv och kommer tillbaka igen.   Jag har stannat till av nyfikenhet för att se vad mannen sysslar med och slänger en snabb blick mot ett gäng rädisor. Dom har skrumpnat ihop och börjar se riktigt dåliga ut. Ventilationen för frukt- och grönt-avdelningen är i det närmaste obefintlig. Mannen står länge och väljer en ny banan och lämnar sen platsen efter en lång stund. Sedan går han iväg och försvinner. Jag går vidare och plockar på mig mina varor och ser mannen med jämna mellanrum, där han noggrant känner och skruvar på alla varor han skall ha. Sedan försvinner han.

Det tar en lång stund innan jag återser honom igen. Denna gången har han helt skalat en banan som han nu placerar på godisvågen. Försvenskad går jag tyst förbi honom, mest förvånad över den märkliga situationen. Väl vid kattmaten dyker han upp igen. ”Vet du vad klockan är?”, frågar han. Jag har glömt min mobiltelefon hemma så jag har inte en aning. Då börjar han gissa själv vad klockan är. ”Vad kan den vara? Halv fem? Halv sju? Stänger dom nio?”. Ja, nio stänger dom, så du har gott om tid.

Återigen skiljs våra vägar en kort stund. Men han dyker upp igen, vid godiset alldeles före kassorna. Nu har han fixat en ny banan och nu känner han sig antagligen väldigt skyldig då han avslutar konversationen med orden ”Jag måste äta upp dom här innan dom ruttnar”. Skrattande håller jag med honom: ”Gör du så”.

Sedan går jag och betalar och kommer på vilka fler varor jag förvirrat bort under shopping-sessionen…