Näthatare, missnöje och skadeskjutna svenskar

Vad är det frågan om egentligen?!

Ett eskalerande missnöje visar sig i konstiga former och allt börjar, enligt mig, under slutet av 2005 – och Big Brother 2005.  Absolut. Jag har Big Brother som ett riktmärke här, av någon anledning för att kunna komplettera ”Aggressions-Tidslinjen” för det svenska eskalerande hatet.

Tonen i framför allt forumen börjar bli annorlunda. Mer hetsiga. Men egentligen är det väl inte så jäkla farligt. Inte jämfört med hur det skall bli några år senare, med alla sociala medier, anonymitet och fan och hans moster. Nej, här är det fokus på att hata husets deltagare – och media. Inget konstigt det heller – så har det ju varit sen den där fefferonin hamnade i Olgas trosor, 2004. Den dagen väcktes något till liv hos den lilla svensken och jag är ganska övertygad om att det kan vara dåtidens största skandaler i svensk såpatv som man för första gången reagerade starkt på (förutom Barens ”Järnrörs-Daniel”, kanske). Framför allt var det många feministiska organisationer som blev riktigt förbaskade på det som hände.

Året slår till sist, iallafall, om till 2006 och nästa säsong går av stapeln. Detta året är tonen betydligt aggressivare än 2005 och sådan fortsätter den att vara – rakt igenom hela våren, fram till finalen. Fokus nu, är deltagare, media, varandra och moderatorerna. Forumen har ändrat form så alla kommer ihåg varandra från tidigare säsonger mycket lättare nu, vilket leder till inbördes krig mellan olika ”ställningstagare”. BB06 avslutas dock till sist och lugnet lägger sig. Något sånär iallafall. Dock bara i några månader.

Fram mot oktober-december når vi det stora politiska valet och moderaterna vinner, med löften om att förstöra så mycket som möjligt av A-kassan. Livet börjar seröst vända för folk och 2007 verkar vara ett år som inte bara jag registrerar mig på Facebook, utan även många andra. Konstigt, men jag har sett ganska många starter bland mina bekanta just det året. Bara kort efter att moderaterna gått och blivit Big Brother själva, tätt efterföljda av FRA, SOPA, PIPA, SPA, HURRA och hela upphovsrättslobbyn. Mången skit kommer att hända, framöver. Under tiden så lär sig våra politiker att om man bara fortsätter gå rakt fram, så kan man strunta i sina väljare – besluten går ju igenom ändå eftersom svensken i grund och botten är en mjäkig jävla skit som bara knyter handen i fickan i några dagar  – och sedan suckar djupt, nickar och jamsar med.

Här någonstans går det kortslutning hos ett antal svenskar. Det uppstår en slags nystart för ett så småningom eskalerande missnöje bland våra väljare. Nästa val, slutar som vi redan känner till, med att SD går in i riksdagen med tydliga studentkårs-hejaramsor a la ”Jimmie Åkesson, shalala” och moderaterna fortsätter att vinna sina val av någon anledning. I synnerhet märkligt med tanke på missnöjet som tilltar allt mer. Några år senare börjar folk vänja sig vid att vara missnöjda. Nu börjar hatet mot varandra öka och toleransen mot andra människor sjunka. Folk börjar trakassera varandra, svära och gorma. Fler och fler tänker nu nästan enbart på sig själva, sin framtid, sina pengar, sitt liv och medmänskligheten ebbar ut ytterligare. Det blir förbjudet för hemlösa att äga en mobiltelefon eftersom man inte kan betraktas som fattig nog då. Och så vidare.

Tack vare sociala medier (på grund av? //TT -2024) vill allt fler människor synas och vissa försöker göra det genom att vara roliga på andras – och sin egen humors – bekostnad. Folk säger bisarra saker, för att de tror att de är roliga i det misärsamhälle de lever i, samtidigt som de år ut och år in postar sina gamla usla skitskämt på Facebook – som om det vore något nytt. Men det ger bakslag totalt. Alla gör bort sig när dom sitter och skrattar åt en stackars flicka som visar sitt hår hon har under armarna – i direktsändning. Det börjar hända saker på allvar. Allt fler kommunala idioter börjar träda fram, med allt märkligare beteenden och allt märkligare dumheter. Vissa idioter bestämmer sig till och med för att dansa runt med demenssjuka människors kläder på Facebook. Det är nästan garanterat så att dom tror, att det görs helt privat, att ingen kommer kunna se. Något har gått snett fullständigt och en kylig attityd börjar framträda hos några mindre eftertänksamma. Man vill nu hänga ut varandra, straffa varandra och helst döda varandra.

Frågan är då vems fel det är att detta land blir allt mer likgiltigt för varje dag som går? Moderaternas? Försäkringskassans? Vems huvud skall vi lägga på den där tallriken? Jag har min egen uppfattning och tidslinje rätt klar för mig och om inte någon klarar av att leda det här landet, hur skall då folket kunna låta sig ledas? Missnöjet ökar dagligen och jag har aldrig sett folk så förbannade och missnöjda, som efter att moderaterna gick till makten. Kan det måhända, trots allt, finnas en viss koppling här någonstans, som har sin start kring valet 2006?