Saker du ville veta om majoriteter och minoriteter i riksdagen sedan 1917 men aldrig klarade av att ta reda på själv

Enligt “Nazistens lilla handbok” florerar det rykten på nätet om både det ena och det andra. Ett av de mest slitna är att Socialdemokraterna “aldrig styr upp saker när de har makten”. Det låter enkelt. Det är också där problemet börjar. Inte minst om man försöker driva ett land i minoritetsställning, där motståndarna i grunden är fascister och inte vill landet väl.

För vad betyder egentligen “har makten”? Betyder det att ett parti sitter i regering? Att partiet är störst? Att regeringen har stödpartier? Att det finns ett block med fler mandat än motståndarna? Eller betyder det att partiet har egen majoritet i riksdagen och kan driva igenom sin politik utan att behöva förhandla? Det är inte samma sak. Och om man blandar ihop de sakerna blir det dålig mandatmatematik med hög puls.

Det går inte att förstå svensk politik genom att bara fråga vilket parti som haft statsministerposten. En regering kan sitta utan egen majoritet. Ett parti kan vara störst utan att kunna bestämma själv. Ett parti kan regera med stöd av andra partier utan att de partierna sitter i regeringen. Och en regering kan förlora om riksdagen faktiskt samlar 175 ledamöter emot den.

Sverige har negativ parlamentarism. Det betyder att en statsminister inte behöver få en aktiv majoritet för sig. Det räcker att inte 175 eller fler ledamöter röstar emot. Det är därför minoritetsregeringar är så vanliga i Sverige. Det betyder inte att en regering saknar ansvar. Det betyder att regeringsmakt inte är samma sak som egen riksdagsmajoritet.

Tre perioder som inte ska räknas likadant

Sverige fick parlamentarismens praktiska genombrott 1917, alltså principen att regeringen måste tålas av riksdagen. Men 1921 års val brukar samtidigt beskrivas som startpunkten för den moderna svenska demokratin, eftersom kvinnor då för första gången kunde rösta i riksdagsval på samma villkor som män.

Det gör att man måste vara försiktig när man räknar bakåt. I dagens riksdag krävs 175 mandat för egen majoritet, eftersom riksdagen har 349 ledamöter. Men så har det inte alltid sett ut.

Före 1971 hade Sverige två kamrar. Den första kammaren hade länge 150 ledamöter och senare 151. Den andra kammaren hade först 230 ledamöter och varierade sedan upp till 233. När enkammarriksdagen infördes hade den först 350 ledamöter. Från och med valet 1976 sänktes antalet till 349. Därför behöver man skilja på tre saker:

Period	Vad som gäller
1917-1920	Parlamentarismen slår igenom, men demokratin är ännu inte fullt genomförd
1921-1970	Tvåkammarriksdag med olika mandatantal i kamrarna
1971-	Enkammarriksdag, först 350 ledamöter och från 1976 dagens 349

Att använda “175 mandat” som räknesnurra hela vägen tillbaka till 1917 är alltså fel.

När hade “vänstern” senast egen majoritet?

Här blir det ofta bråk, eftersom folk menar olika saker med “vänstern”. Men olika svar kan vara korrekta samtidigt, beroende på definition.

Definition	Vad som räknas	Senaste egna majoritet	Varför folk säger så
S ensamt	Bara Socialdemokraterna	1968 i tvåkammarriksdagen	S hade egen majoritet i båda kamrarna efter valet 1968, men har aldrig haft 175 av 349 i dagens riksdag
S + V	Socialdemokraterna och V/VPK	1994	S + V hade då 183 mandat i enkammarriksdagen
S + V + MP	Bred vänsterfamilj	2002	S + V + MP hade då 191 mandat
Formella “rödgröna”	S + V + MP som gemensam valkonstellation	Ingen egen majoritet	De rödgröna gick gemensamt till val 2010 men nådde 156 mandat
Alliansen	M + C + FP/L + KD	2006	Alliansen fick 178 mandat 2006, men tappade egen majoritet 2010

Det är därför en person kan säga att vänstern inte haft egen majoritet på ungefär 32 år, medan någon annan säger nästan 20 år. Den första räknar S + V. Den andra räknar S + V + MP. Båda kan ha rätt, men bara om de berättar vad de räknar.

Det moderna mönstret i enkammarriksdagen

I den direkt jämförbara enkammarriksdagen är mönstret tydligt. Socialdemokraterna har aldrig på egen hand nått egen majoritet i dagens 349-mandatssystem. När S har regerat har det därför skett som minoritetsregering eller med någon form av stöd, tolerans, samarbete eller nedlagda röster från andra partier.

Det är den detaljen som ofta försvinner när någon säger att “sossarna hade makten”.

• Ja, Socialdemokraterna har ofta suttit i regering.
• Nej, det är inte samma sak som att Socialdemokraterna haft egen majoritet i riksdagen.

Mandaten 1994-2022

Här är den moderna mandatbilden för S, V och MP i riksdagen från 1994 och framåt.

Valår	S	V/VPK	MP	S + V	S + V + MP	Kommentar
1994	161	22	18	183	201	Både S + V och S + V + MP hade egen majoritet
1998	131	43	16	174	190	S + V missade med ett mandat, men S + V + MP hade majoritet
2002	144	30	17	174	191	Bred vänstermajoritet, men S ensamt var fortfarande minoritet
2006	130	22	19	152	171	Ingen bred vänstermajoritet. Alliansen fick 178 mandat
2010	112	19	25	131	156	De rödgröna nådde inte egen majoritet
2014	113	21	25	134	159	Löfven bildade regering utan egen majoritet
2018	100	28	16	128	144	Fortsatt minoritetsläge
2022	107	24	18	131	149	Fortsatt minoritetsläge för S + V + MP

Efter valet 2002 har S + V + MP alltså inte haft egen majoritet i riksdagen. Valen 2006, 2010, 2014, 2018 och 2022 gav inte en sådan majoritet. Räknat från sommaren 2026 betyder det nästan 20 år utan egen bred vänstermajoritet i riksdagen.

Den längre enkammarriksdagen

Om man går tillbaka till enkammarriksdagens start blir bilden bredare. Den breda vänstersidan, räknad som S + V/VPK + MP när MP finns i riksdagen, har haft egen majoritet i följande val:

Valår	Kommentar
1970	S + VPK hade 180 mandat i en riksdag med 350 ledamöter
1982	S + VPK hade 186 mandat
1985	S + VPK hade 178 mandat
1988	S + VPK + MP hade 197 mandat
1994	S + V + MP hade 201 mandat
1998	S + V + MP hade 190 mandat
2002	S + V + MP hade 191 mandat

Den klassiska borgerliga sidan hade egen majoritet i dessa val:

Valår	Kommentar
1976	Borgerliga partier fick majoritet
1979	Borgerliga partier fick majoritet med minsta möjliga marginal
2006	Alliansen fick 178 mandat

Valet 1973 sticker ut. Då slutade blocken 175-175 i en riksdag med 350 ledamöter. Det var alltså inte egen majoritet för någon sida, utan det berömda låsta läget som blev känt som “lotteririksdagen”.

Vad detta betyder för påståendet om “makten”

Påståendet att Socialdemokraterna “bara kunde ha styrt upp allt när de hade makten” bygger ofta på en väldigt slarvig bild av hur svensk riksdagspolitik fungerar. En regering styr landet. Den lägger budgetar, propositioner och leder myndigheternas arbete. Det är verklig makt och det följer verkligt ansvar med den.

Men en regering utan egen majoritet måste samtidigt få igenom sin politik i riksdagen. Där räcker det inte att vara störst. Det räcker inte heller att ha statsministerposten. Det krävs mandat, stöd eller åtminstone att motståndarna inte samlar tillräckligt många röster emot.

Det är därför minoritetsstyre spelar roll.

När någon pratar om “sossarnas makt” utan att nämna mandatläget, stödpartierna och riksdagens sammansättning, då saknas en ganska avgörande del av verkligheten.

Det går att undvika hela det här grälet genom att ställa fyra frågor:

Fråga	Varför den behövs
Vem satt i regering?	Det visar vem som hade regeringsansvaret
Hade regeringen egen majoritet?	Det visar om regeringen kunde driva igenom sin politik själv
Vilka partier gav stöd eller tolerans?	Det visar vilket faktiskt underlag regeringen lutade sig mot
Vilken definition av “vänstern” eller “högern” används?	Det avgör om siffrorna ens går att jämföra

Utan de frågorna blir det bara slagord. Och slagord är sällan särskilt bra på matematik.

Källor och underlag

• Riksdagen – Valutslag och regeringsbildning
• Riksdagen – Misstroendeförklaring
• Riksdagen – Demokratin i samhället, studiematerial
• Valmyndigheten – Valresultat 2022